Gabriella

det är lustigt hur första intryck kan totalt förvirra. Man blir lurad och besviken på hur människor har mage och ens samvete att bete sig på ett visst sätt. Något som jag verkligen har lärt mig sen jag började jobba på "allvar" är att välja mina ord och verkligen tänka på att inte tala vid mun. Det finns få som jag litar på i jobbet och det känns lite otäckt. Ärligt talat trodde jag nog att "vuxenlivet"kunde erbjuda mer ärliga och solidariska personligheter jämfört med gymnasiet och resten av skoltiden. Jag är väldigt besviken..något mer som gjort mig gott är att jag inte tål vad som helst längre. Jag vågar säga till om det är något som är fel och om jag inte trivs, något som jag inte gjort under alla min år som individ.

Fan känner av att halsen smärtar. Ska jag bli sjuk mitt i allt?? Nej det får inte ske, absolut inte.
Dricker vatten så det står härliga till..hehe..

Usch ja längtar efter min lilla kissemiss...som kommer i jul. Ojoj då kommer jag inte att åka hemifrån någon gång. Alla får komma till mig haha..

Ne nu ska jag fortsätta dricka mitt vatten hej med er...

Mycket underlig vänding.

Jag kan knappast vänta nu..livet börjar bli bättre.
Mina vänner börjar sakta men säkert komma tillbaka lite. fast då vet jag ju att det inte kommer att bli som förr men jag är mycket tacksam. Det kanske också beror på att jag hittat lite nytt att umgås med. Jag märker inte av deras frånvaro lika mycket?? Äsch jag vet inte, varför spekulera??

Kommande fredag är det dags för inflyttfest hos Becka och Danne. Hoppas på ös där.
kommande lördag är det ledaravslutning, med middag och alternativt starkdricka. När jag anmälde mig verkade det som en bra idé, nu vet jag inte längre....

Idag är det onsdag och Sol och Hår dags...usch vet inte vad jag känner för just nu..inte åka hem..inte åka dit.. fan...

Du har liksom etsat dig fast i minnet...förbaskat också!!! Är det p.ga att det är omöjligt eller?? Det är dagligen som att gå som katt runt het gröt..mycket frustrerande!!

Hej!
  

På med vinterdäck, Robin fyller 26 och jag flyttar...

Konstigt det känns, plötsligt blev allt så verkligt. Även om det bara är en månad som skiljer från förra inflyttdatumet. Allt vart så panikartat med hyran, möbelköp och allt annat. Plötsligt måste jag börja ta tag i allt nu känns det som, men jag vet inte vart jag ska börja. Måste ju ha allt nytt i princip...eller a nytt och nytt är väl inte direkt nödvändigt men ändå nytt.
  Vart börjar jag som sagt?? Måste ju anmäla elen, addressändring, köpa säng, tv, fixa flytt"bil"...o fyy jag får ångest!Mitt i allt ska vinterdäcken på, och jag vet inte ens om jag har rätt däck...fyfan. Ibland vill man bara gräva ner sig och stanna där tills allt gått över. För mycket!!

Igår var jag ute i hederliga gäddvik och tittade på en liten tisseunge :) Kanske att den blir min alldeles egna..vi får helt enkelt se. Allt jag gjort det senaste halvåret har skett på impuls och i ett snabbt tempo. Att införskaffa en liten katt är betydligt större skillnad. Det är ju trots allt ett liv och detta lilla liv kommer ju att stanna kvar i iaf tretton fjorton år..förhoppningsvis. Är jag beredd på detta? Har ju önskat mig en katt i så många år nu. Ända sedan våran lilla Trisse gick bort faktiskt och då var jag knappt elva. Det är en bra lång tid..

Ikväll då...?? Ska träffa toyboyen i hageby eftersom jag är såförbannat jäkla snäll... arrrrr blir så arg på mig själv att ja inte kan säga neeeeej!!!!
Aja hej med er!!