Gabriella

Mot helg! Fina grejer.

 Veckorna flyter på, flyter samman. Mitt temperament är inte vad det förut var. Jag kan bli arg, ojoj riktigt arg. När jag blir arg kommer tårarna och det är ju förbannat irriterande, för jag är ju inte ledsen, jag är ju förfan ARG!!! En liten hormonsvängning som Andreas brukar säga.. haha.

Igår var jag och svulla glass med Emmlan. Kul att träffas lite mer nu än vad vi gjort, även om det rör sig en gång i veckan och ngn timme hit eller dit. Det är kul! Annars är ja inte speciellt sällskaplig nu förtiden. Jag har ont överallt, svullnat överallt, tjock överallt och ja.. ni vet. Jag kan inte uttrycka mig mer tydligt än så. Men nu ska ni få höra... :

Har åkt på en muskelbristning , inte en sån där ytlig som man ibland kan få, utan en inre bristning i en muskel. DETTA för att magen växt så fort och muskeln inte hunnit med. Hör på den då. Detta har iaf gjort något så förbannat ont att jag trott att revbenet gått av. Närå, och vad kunde man göra åt det då..INGET. Ät Panodil sa läkarn. Idag, just nu har jag FÖRBANNAT jävla ont ska ni veta. Men jag ska inte gnälla haha. Jaglovade mig själv att inte gnälla som många faktiskt gör. Men när jag känner att mitt jobb och mitt privat liv ska påverkas för att jag har ont någonstans så blir jag frustrerad, speciellt när man inte kan göra något alls åt saken. Man ska bara genomlida det. Så verkar det vara med allt som handlar om graviditeten. "Det där kommer gå över när bebisen kommer" A tjena...BARA två månader kvar.
Men i slutändan är väl allt värt förmodar jag. Eller det ÄR så.

Annars på tal om något mysigare, för just i denna stund känner jag att bebisen har hicka. Snacka om coolt då. Den är också ganska aktiv just nu så hela magen gungar fram och tillbaka. Asså det här är en helt sjuk känsla. Jag fattar nog inte att det är en liten människa där inne. Vissa bloggar man läser, så skriver de om den lilla och personifierar den i ett väldigt tidigt stadie. Jag får inte in i huvudet att det är något därinne som snart är ute och ska bli en människa precis som du och jag. Jag kan överhuvudtaget inte ens föreställa mig hur det kommer bli, förstår ni? Jag har ju aldrig fött eller haft en bebis på heltid förut så hur kan jag veta.. Nae det ska bli intressant och se hur det verkligen är.. Se vad det är alla pratar om och den där kärleken man känner, den där otroliga och oövervinnerliga kärleken...

Jisses vad mycket text.. hade väl lite att ventilera kanske...