Gabriella

    Att gå hem i tråfyllda ögon var väl inte direkt vad jag väntade mig utav detta. Men åter igen känner man sig såå deppig och allmänt trött på allt runt omkring mig. Allt detta som nu håller på och sker gör ingenting bättre. Överallt är det problem, vart jag än vänder blicken är det tråk, tårar och missbehag.  Jag tycks inte fly undan problemen utan ständigt söker de upp mig och gör sig påminda. 
  
   Att dessutom gå och fastna för människor som inte alls bryr sig gör bara att självkänslan dalar ännu mera. För Bella lär sig aldrig läxan. Även om den ständigt slår mig i ansiktet gång på gång. Borde man inte se varningssignalerna? Jo, visst gör man det, men jag tycks ignorera dem gång på gång. Trodde att åldern skulle göra att mognare och mer seriösa baktankar skulle möta mig på halva vägen. Tydligen spelar det ingen roll hur gammal man är, för intresset att klämma åt människor verkar inte försvinna. Just nu är det så jag upplever det hela.
 
  Jag måste ändra på mitt liv snarast, innan jag går ihjäl mig. Jobb och sen sticka...bara försvinna från allt gammalt och hitta nytt. KLastrofobin som jag nu faktiskt upplever är snart total även om jag för bara några dagar sedan mådde så bra:/  Jag står bara och trampar, kommer ingenstanns. Den största önskan jag har är just nu MODET att åka iväg och lämna allt. 

Har varit idag och köpt julklappar dessutom, och ett par skor till mig själv. Skönt. Lite lycka i det gråa. 
Fattar inte hur allt kan vända så snabbt, från en fantastisk söndagsmorgon till en trälsöndagskväll och ännu värre måndagsnatt. Men som sagt, jag är mycket bättre än du!

Nämen ännu ett tråkigt inlägg i bloggen:/ Aja ett hejdå till allas vår Kerna, det kommer märkas att han är borta..men han kommer tillbaka..
För övrigt..GOD JUL PÅ ER!!

  "Det är dags att ge sig av, för stunder som flytt kommer aldrig mer igen"

Just nu känns det som om det största misstaget i mitt liv var att släppa dig där i vintras/våras...Jag saknar dig..  
...as usual