Notice me please..
Ibland känner jag mig så osynlig, det känns som om jag inte riktigt finns i närheten ibland hos vissa. Plötsligt kan jag få all upmärksamhet och hela världen kretsar runt mig men då känner jag mig istället obekväm:S Det kan vara ganska skönt att vara osynlig, sometimes...
Nu är det borta, allt det vi hade, allt som vi gjort, alla minnen, alla resor och alla bråk...det känns tomt. Du har bestämt dig tydligen. Utan att ens berätta för mig. Förstår inte att jag faktiskt gått och väntat på att du ska ta upp det, medan du istället knallat på med ditt liv som ingenting och skaffat dig ett nytt, kanske bättre liv dessutom. KÄnns så konstigt att inte få vara en del av ditt liv längre. Sjuukt! På något sätt ska det väl bli så här, önskar jag kunde vara lika kall som du har varit de senaste veckorna. Ljugit mig rakt i ansiktet. Usch...kanske bättre att det är så här. Allt eller inget liksom. JAG mår bättre då.
England, är ett förslag. Utbildning till Personlig assistent är ett till, Att gå kvar och trampa är visserligen också ett, som inte är så lockande dock.
Min gamla lärare, som jag för övrigt ser upp till sjukt mkt nästan helt övertygade mig om att jag skulle sticka till England. Vore helt underbart att bara lämna allt, börja om på engelska. Kanske rent av träffa Drottningen;) HAha nee..skämt o sido. Frustrationen är total. Vill bara ha med mig en reskompis, skulle kännas så mycket tryggare. Någon??
Jag ser nu fram imot:
- Fredag, Lördag
- 1 dec, fira brooor:D och träffa mina babes i viken. Fyy vad ja ska krama om dom. Saknaaar..
- Lucia, myyys
- Julafton, Uppsala<3
-.....
"Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du"
Nu är det borta, allt det vi hade, allt som vi gjort, alla minnen, alla resor och alla bråk...det känns tomt. Du har bestämt dig tydligen. Utan att ens berätta för mig. Förstår inte att jag faktiskt gått och väntat på att du ska ta upp det, medan du istället knallat på med ditt liv som ingenting och skaffat dig ett nytt, kanske bättre liv dessutom. KÄnns så konstigt att inte få vara en del av ditt liv längre. Sjuukt! På något sätt ska det väl bli så här, önskar jag kunde vara lika kall som du har varit de senaste veckorna. Ljugit mig rakt i ansiktet. Usch...kanske bättre att det är så här. Allt eller inget liksom. JAG mår bättre då.
England, är ett förslag. Utbildning till Personlig assistent är ett till, Att gå kvar och trampa är visserligen också ett, som inte är så lockande dock.
Min gamla lärare, som jag för övrigt ser upp till sjukt mkt nästan helt övertygade mig om att jag skulle sticka till England. Vore helt underbart att bara lämna allt, börja om på engelska. Kanske rent av träffa Drottningen;) HAha nee..skämt o sido. Frustrationen är total. Vill bara ha med mig en reskompis, skulle kännas så mycket tryggare. Någon??
Jag ser nu fram imot:
- Fredag, Lördag
- 1 dec, fira brooor:D och träffa mina babes i viken. Fyy vad ja ska krama om dom. Saknaaar..
- Lucia, myyys
- Julafton, Uppsala<3
-.....
"Jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du"
Kommentarer
Postat av: Madde
Efter att ha läst en del ur din blogg förstår jag verkligen nu att det bästa för dig var att hoppa av. Men jag kommer ändå, tjurskallig som jag är, att sakna dig!! =P
Postat av: Anonym
Hur är de? ..låter lite depp måste ja säga. Om jag inte hade gått i skolan hade ja gärna hängt med dig till England ; ) Funderar också lite på personlig assist. (bara så du vet hihi)
Förresten, du har möjligtvis inte bytt m.nummer? = P
Kram!
Trackback
