There´s a boy...
Alltså vad ska man säga, wicky är äntligen fri..eller aa typ!;) Hon är lättad och likaså jag. Vad jag dock är oroad över är hur vi behandlat våra kroppar under de senaste veckorna. Min extremt sunda livsstil har ännu inte tagit sin form och efter helgens äventyr har det ju då rakt inte blivit något bättre, snarare tvärtom.
Att Vi&Ni har blivit någon slags vana är heller inte något jag direkt går och berättat för människor..för det är lite pinsamt. Men vi har haft så roligt där under de senaste två veckorna med grabbarna grus så jag kan inte annat än att älska stället ,och dess personer som daligen brukar gå dit är inte heller så tokiga.
Vi var på Palace i fredags, jag, Emmelie och Wicky. Det var glitterkväll och vi fick sådana där glitterperuker. Theo kom och hämtade oss och herr Käll efteråt. En tripp förbi MAx-drive-in kom som förslag och Toffe puckot bjöd alla på käk utom mig. Lagom utanför jag kände mig då. Fattar inte vad är för felet på grabben ibland. Aja jag fick ju säga ett och annat till han iaf.
Lördagen var rätt fiin trots allt:D ---> Bowlingen kan vara rätt bra iaf, för jag var på topphumör! Mina älskade bröder var där och så wicky förstås:D(och han) Gick hem i bowlingskor (fråga inte varför) och det Slutade i theos soffa..igen..med den mysigaste..igen, alias Karl-Petter. Söndagen var tokmysig heeela dagen. Vi låg och grisa i soffan alla fyra till klockan tre och därefter två timmars uppehåll för att senare mysa återigen i soffan till nattens timma slog ett:)
Jag är rädd för att som vanligt falla och därefter kastas åt käftarna, för du har ännu inte hört av dig. Förvirring och rädslan blandar sig och jag blir tokig. Vad ska man ta sig till, vågar jag ta steget själv? Klart jag vågar, jag MÅSTE våga för att det ska bli någon fason på det här. Det är nog mitt problem, att jag inte vågar kasta mig ut och därefter ta resultatet och konsekvenserna. Istället går jag och trilskas med mina tankar och väntar..väntar på dig...
Detta innebär INTE att jag glömt dig. För alltid finns du i mitt hjärta och det vi hade var fantasiskt. Ingen kände mig som du..Vågar inte längre ringa och höra mig för, eftersom jag är så tokigt rädd!! Jag är rädd för ALLT!!
Där..just där är mitt problem. Våga mera Bella!!!
Att Vi&Ni har blivit någon slags vana är heller inte något jag direkt går och berättat för människor..för det är lite pinsamt. Men vi har haft så roligt där under de senaste två veckorna med grabbarna grus så jag kan inte annat än att älska stället ,och dess personer som daligen brukar gå dit är inte heller så tokiga.
Vi var på Palace i fredags, jag, Emmelie och Wicky. Det var glitterkväll och vi fick sådana där glitterperuker. Theo kom och hämtade oss och herr Käll efteråt. En tripp förbi MAx-drive-in kom som förslag och Toffe puckot bjöd alla på käk utom mig. Lagom utanför jag kände mig då. Fattar inte vad är för felet på grabben ibland. Aja jag fick ju säga ett och annat till han iaf.
Lördagen var rätt fiin trots allt:D ---> Bowlingen kan vara rätt bra iaf, för jag var på topphumör! Mina älskade bröder var där och så wicky förstås:D(
Jag är rädd för att som vanligt falla och därefter kastas åt käftarna, för du har ännu inte hört av dig. Förvirring och rädslan blandar sig och jag blir tokig. Vad ska man ta sig till, vågar jag ta steget själv? Klart jag vågar, jag MÅSTE våga för att det ska bli någon fason på det här. Det är nog mitt problem, att jag inte vågar kasta mig ut och därefter ta resultatet och konsekvenserna. Istället går jag och trilskas med mina tankar och väntar..väntar på dig...
Detta innebär INTE att jag glömt dig. För alltid finns du i mitt hjärta och det vi hade var fantasiskt. Ingen kände mig som du..Vågar inte längre ringa och höra mig för, eftersom jag är så tokigt rädd!! Jag är rädd för ALLT!!
Där..just där är mitt problem. Våga mera Bella!!!
Kommentarer
Trackback
