Gabriella

Mm jag tror det faktiskt. Jag visste ju att dagen förr eller senare skulle komma, och nu är den här.

Efter gårdagens bravader unnade jag mig en lugn dag idag, eller hade det som mål i allafall. Vet inte riktigt om jag uppnådde mitt mål, möjligtvis fysiskt men absolut inte psykiskt. Stressen över skolan är total, ändå tar ja mig inte för något. Vet inte riktigt hur det här ska gå.

 Håret är nu fixat äntligen, drog mig upp tidigt och trampade ner till älskade Sol & Hår. Så skönt att kunna sätta sig därnere och koppla bort hela världen. Dock fick jag sitta stilla i en och en halvtimma idag. Ett evigt slitande i håret och en förskräcklig spegelbild till mötes. Men det var det värt, för nu är håret är vackert igen:)

Jag saknar gymnasiet, ibland inte och ibland så sjukt mycket. Ikväll är det en sådan stund! Jag saknar tryggheten, väntandet på lektionerna på bänken eller golvet vid skåpen, fikat med fetbollen och kaffet, lektionsituationerna och hela känslan när man öppnade den tunga dörren varje morgon åt min Linnea.
  Jag saknar till och med när man sjukanmälde sig i receptionen och den där känslan av skam då man gjorde det för att latheten tog över. Jag saknar till och med Carl Johan Ivarsson ibland, inte honom i egen hög person. Men för att hans lektioner var så oerhört oviktiga att man kunde viska och tissla och tassla med mina klassisar..Saknar den där perioden när Linnea och GUrra hela tiden störde för att de skrev lappar och fnissade.
   Diskussionerna med Daniel, Fille och Björn där man nästan kunde slänga sig över bordet och STRYPA dom.
De där lååånga håltimmarna känns inte längre så hemska som de då kändes. Det var ett bra tillfälle att umgås!

Jag saknar Andreas (Den bästa Fika-killen), JOcke (Bussstressarn), Gurran(Historialinneaälskande sötakillen), Cissi(den skrattande kramgoachauförren), MAlin(flamsigagrabbtokiga lockisen), Pierre(killen som kom med de skönastekommentarerna), Elin(tjejen som fick rycken ibland). Ja till och med Johannas sjungade strapatser i korridoren, sist men inte minst Linnea (människan man kunde skratta med och åt) Alla är de såå saknade!

Att jag nu börjat om mitt skolliv förändrar ingenting, det får mig bara att uppskatta de goda tiderna som jag hade på Nyströmska, och sakna dem ännu mer.

Ännu en dag har gått utan att man gör något åt hela livssituationen, eller aa har ju fixat håret iaf:D