Gabriella

Det är nästan så att jag lider utav samvetskval ikväll, att förlora körkortet är ett helvete och jag var väl inte direkt någon klippa att stötta sig imot. Men jag kan inte låta bli att småle lite grann över denna händelse som utspelade sig utanför Söderköpings Brunn igår. OM jag själv nu skulle fått genomgå denna tragiska pinsamhet skulle jag naturligtvis gråta blod, inte för att det just är genant utan mer för hur mycket jag kämpat för att få mitt körkort. Nu är det ju lyckligtvis inte jag som blivit av med körkortet och fått en skyhög boteslapp och det är jag oerhört tacksam över.  Varningslamporna har ännu en gång nått mig och jag vill EJ göra om samma misstag.

 Virus har nått mina bihålor och min arma kropp och jag är inte den jag var igår, fysiskt som psykiskt. Stora mängder ångest och seghet har rusat genom min kropp i intervaller idag och nu är det knappast bättre. Att jobba imorn är något som jag faktiskt vill, hör och häpna. Men min ständigt rinnande näsa stoppar mig en aning då det inte är någon hit att umgås med 20 st barn en hel dag i det tillståndet. 

Jag börjar tro att det finns en Gud trots allt och att alla på olika sätt och vis får sitt straff förr eller senare, Och trots allt är jag på sätt och vis helnöjd med dagen och hur dess nyheter har fått mig att le stundvis, sen att pengar har spenderats hit och dit är kanske inte något  jag direkt är stolt över.

Helgen ser jag fram imot, vi ska ju trots allt fira lilla Emmlan på fredag hemma hos mig en sväng, sen blir det Å-cafeét. Lördag blir nog också Å-cafeét ska ni se, då spelar ju faktiskt Patte :D