Blandade känslor..
För helgen som varit. Med en viss besvikelse över vissas handlande och beteende och om än värre kanske mitt eget.
Ibland får man ha sina dåliga dagar och kanske tänka på sig själv, men när den fula vanan återkommer titt som tätt så kan det lätt bli irriterat och jobbigt för människor i omgivningen.
Med detta vill jag inte komma någonstans egentligen, för jag kan inte ändra på känslor och på själva kärleken. Men jag VET nu att kärleken ÄR blind! Man blir blind, självisk och livegen. Ja, för plötsligt har man heller ingen egen vilja, eller så har man det ,men någon annans vilja går före. Usch. Jag blir rädd för kärleken när jag ser hur den gör folk, runt omkring mig, konstiga och helt omöjliga ibland. Fast å andra sidan om man ska se det från det andra hållet så är det väl säkert helt underbart att vara inne i den lilla bubblan...
Nog om det. Jag blev kallad tjockis utanför Palace i lördags. En ny Bella som jag aldrig sett förut kom fram. Jag tror inte denna fule fan någonsin kommer säga tjockis till någon tjej igen.. Han fick betala med en lavett och en spark på smalbenet... Nu hjälpte ju inte mitt lilla utbrott för hur jag kände mig efter denna kommentar. Men det var så skönt att få agera ut lite och visa att man säger fan inte vad som helst.
Det roliga är ju, som jag fick reda på utav Anna efter denna situation, att karln i fråga hade (ganska osmidigt) åtskilliga gånger försökt att få kontakt med oss på dansgolvet. Till saken hör ju att karln var två meter lång och hade mer kärlekshantag och mage än vad jag någonsin haft.. Men istället för att häva ur sig det på dansgolvet när han frenetiskt ville dansa nära så gick vi därifrån. Fan jag önskar att jag hade haft mer sinnesnärvaro och klämt ur mig något knäckande istället för att visa något av mina värsta komplex....
För nu lyckades denna fruktansvärda människa sätta spår med denna kommentar, det är det som känns mest jobbigt.....
Ibland får man ha sina dåliga dagar och kanske tänka på sig själv, men när den fula vanan återkommer titt som tätt så kan det lätt bli irriterat och jobbigt för människor i omgivningen.
Med detta vill jag inte komma någonstans egentligen, för jag kan inte ändra på känslor och på själva kärleken. Men jag VET nu att kärleken ÄR blind! Man blir blind, självisk och livegen. Ja, för plötsligt har man heller ingen egen vilja, eller så har man det ,men någon annans vilja går före. Usch. Jag blir rädd för kärleken när jag ser hur den gör folk, runt omkring mig, konstiga och helt omöjliga ibland. Fast å andra sidan om man ska se det från det andra hållet så är det väl säkert helt underbart att vara inne i den lilla bubblan...
Nog om det. Jag blev kallad tjockis utanför Palace i lördags. En ny Bella som jag aldrig sett förut kom fram. Jag tror inte denna fule fan någonsin kommer säga tjockis till någon tjej igen.. Han fick betala med en lavett och en spark på smalbenet... Nu hjälpte ju inte mitt lilla utbrott för hur jag kände mig efter denna kommentar. Men det var så skönt att få agera ut lite och visa att man säger fan inte vad som helst.
Det roliga är ju, som jag fick reda på utav Anna efter denna situation, att karln i fråga hade (ganska osmidigt) åtskilliga gånger försökt att få kontakt med oss på dansgolvet. Till saken hör ju att karln var två meter lång och hade mer kärlekshantag och mage än vad jag någonsin haft.. Men istället för att häva ur sig det på dansgolvet när han frenetiskt ville dansa nära så gick vi därifrån. Fan jag önskar att jag hade haft mer sinnesnärvaro och klämt ur mig något knäckande istället för att visa något av mina värsta komplex....
För nu lyckades denna fruktansvärda människa sätta spår med denna kommentar, det är det som känns mest jobbigt.....
Kommentarer
Trackback
