Enkel Medelmåtta..
Jag har äntligen insett att jag kommer nog inte bli mer än en hederlig medelmåtta. Inte för dålig och inte för bra utan bara helt enkelt medel i allt jag gör.
Man kan gå tillbaka i min "barndom",
Fotboll: aldrig bäst men heller inte sämst. Möjligtvis att jag slet med min kondition mest utav alla men jag hade för det inte bäst kondition ändå..
Skolan: Hur jag än filade på mina arbeten, redovisningar, prov eller bara ställa "rätt" frågor så var jag ändå aldrig bäst även om MVG:et kanske fanns där, men så var det alltid någon som hade det där "pluset" eller "pluspluset".
Kompisar: Jag var och är fortfarande mån om att ha många kompisar. Önskan om att vara allas bästa kompis var stor, men även där var det andra som hade "mer och fler" kompisar. Och naturligtvis fanns det ju alltid någon som störde sig på mig och vice versa.
Pengar/Ekonomi: Man kan väl inte påstå att jag varit fattig i mina dagar, för mat har det ju alltid funnits på bordet. Som alla kanske också sett och förstått ;) Men just de där materiella tingen har jag nog aldrig varit först med. Men inte heller sist. Ni förstår vart jag försöker komma..
Förr var det här något jag kunde gråta mig till sömns för, men idag har jag tagit mitt förnuft till fånga. Att vara medelmåtta duger för mig helt och hållet. Att gå och tänka på hur man kan bli bättre än alla andra är väl inget roligt? Inget jag vill syssla med hela livet iaf. Givetvis är man väl fortfarande lite halvskadad av detta men absolut inte på samma sätt som förut. Jag tror att en viss strävan efter att vara "bäst" är nyttig för alla, för annars blir man väl aldrig en bra på något?
Att jag kom och tänka på detta var tack vare ett test på Expressen. Det handlade om ifall man var redo för körkort, och där fick man besvara 15 frågor ur körkortsteorin. Grejen var att jag skulle testa mig själv om hur mycket jag kom ihåg. Jag fick resultatet 11 utav 15. Ungefär samma som på själva provet då. Jag insåg alltså att bäst är jag inte, men jag är jävligt duktig på att vara medel :)
Man kan gå tillbaka i min "barndom",
Fotboll: aldrig bäst men heller inte sämst. Möjligtvis att jag slet med min kondition mest utav alla men jag hade för det inte bäst kondition ändå..
Skolan: Hur jag än filade på mina arbeten, redovisningar, prov eller bara ställa "rätt" frågor så var jag ändå aldrig bäst även om MVG:et kanske fanns där, men så var det alltid någon som hade det där "pluset" eller "pluspluset".
Kompisar: Jag var och är fortfarande mån om att ha många kompisar. Önskan om att vara allas bästa kompis var stor, men även där var det andra som hade "mer och fler" kompisar. Och naturligtvis fanns det ju alltid någon som störde sig på mig och vice versa.
Pengar/Ekonomi: Man kan väl inte påstå att jag varit fattig i mina dagar, för mat har det ju alltid funnits på bordet. Som alla kanske också sett och förstått ;) Men just de där materiella tingen har jag nog aldrig varit först med. Men inte heller sist. Ni förstår vart jag försöker komma..
Förr var det här något jag kunde gråta mig till sömns för, men idag har jag tagit mitt förnuft till fånga. Att vara medelmåtta duger för mig helt och hållet. Att gå och tänka på hur man kan bli bättre än alla andra är väl inget roligt? Inget jag vill syssla med hela livet iaf. Givetvis är man väl fortfarande lite halvskadad av detta men absolut inte på samma sätt som förut. Jag tror att en viss strävan efter att vara "bäst" är nyttig för alla, för annars blir man väl aldrig en bra på något?
Att jag kom och tänka på detta var tack vare ett test på Expressen. Det handlade om ifall man var redo för körkort, och där fick man besvara 15 frågor ur körkortsteorin. Grejen var att jag skulle testa mig själv om hur mycket jag kom ihåg. Jag fick resultatet 11 utav 15. Ungefär samma som på själva provet då. Jag insåg alltså att bäst är jag inte, men jag är jävligt duktig på att vara medel :)
Kommentarer
Trackback
