Han kan sin grej..
"Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv."
"Har du gjort vad du ska Är han bättre än jag, är du lika lycklig som du var, det är trist att vara den som sitter kvar här ännu. Jag tål inte att se er två tillsammans.
Bor du kvar där du bor. Jag fick ett flyttkort där du fråga' mig hur livet var. Det är inte som du tror. Du ville att jag skulle hälsa på och se vad ni har Men jag tål inte att se er två tillsammans.
I dina ögon var det lättare att va. I dina ögon Jag trivdes bättre i dina ögon.
Du sa: Jag vet vad du vill Jag sa: Jag vet vad du tror, jag tror Bara vänta lite till Så får du tro vad du tror, du vet vart jag bor Du får gärna komma hit och skrämma mörkret"
"Hur ska jag gå hem när allt är såhär? Jag vet du kommer att se på mig sådär Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt? Du sa du behövde tid, du hade tid"
"Det blev så svart idag
Det blev så outhärdligt svart
Det var nånting du sa
om en plats där jag aldrig vart
Det var nånting med den
Och här har ingenting hänt sen sist
här går dagarna och här går åren
Du pratade med mig om nånting jag mist
som om du pekade på dåren
på väg uppåt i en prålig värld av mingel
singel.
Det här är inget liv
Det är ett sorligt substitut
Ett slags tidsfördriv
Var det du som ringde förut?
Jag lät det ringa ut
Jag säger mig själv: Jag har ingenting
Det är bara floskler och evig väntan
Sen hör jag dig säga: Du har visst nånting
Du har din frihet, du har din längtan
och du går uppåt i en prålig värld av mingel
singel
Det här är bubblornas tid
Så mycket tomhet och mörka gap
Här blir man paranoid
i ett slags kollektivt utanförskap
som vi har vant oss vid
Kom ut, kom hit och säng nånting
Vad är det som inte stämmer?
Jag traskar bara runt här i samma ring
och känner hur skorna klämmer
när jag går uppåt i en prålig värld av mingel
singel"
"Och jag känner inte riktigt, Och jag lever inte riktigt. Under dagarna som inte riktigt finns. Men så kommer en säsong igen, Och strömmen går igång igen, Och nätterna blir ljusa Och jag känner och jag lever Och jag minns"
Sjukt hur begåvad han är, den där Larsa :)