Gabriella

"Jag ville mötas nånstans nere på djupet.
Jag har varit där förut och jag är inte rädd dina ögon ändrar färg i ljuset men dom kan titta nu, jag är beredd.
 Lät du henne komma närmre,
var hon vackrare än mig.
 Det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig.
Jag går bredvid men halkar efter,
 jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken, men det är inte mig du ser.
 Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut
 hur ska man älska nån som har älskat nån förut.
 Jag minns så väl hur hon blev presenterad, men det var jag som lät henne komma in
 och jag har försökt att ge dig hela skulden fast jag innerst inne vet att den är min.
 Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret utanför stadens finaste hotell
och dina händer ber mig sova över som ett sätt att säga - tack för ikväll.
 Lät du henne komma närmre…
Vissa stunder kan det kännas ensamt, om du undrar vad jag tänker på,
 så jag håller hårt och kryper tätt intill dig som om hon skulle försvinna då.
 Vi talar sällan högt om våran framtid,
 vi talar aldrig högt om det vi har.
Dina drömmar blir allt svårare att se nu och mina finns snart inte längre kvar.
Lät du henne komma närmre…"

Vem känner inte igen sig liksom...