Jul, jul strålande jul..
Jag är rädd att jag hinner tröttna.
Har varit på kurs i två dagar. LEAN. INtressant men utmattande. Har inte varit människa.
Såg Harry Potter filmen igår och jag säger bara FYFAN att man ska behöva vänta ETT ÅR på att del 2 ska komma. Herregud.
Tyson ligger på armstödet i soffan och är så trött, så trött. Lulle. Det är jobbigt att vara med när matte julpyntar. Annars är det ganska tomt och tyst här. Det var längesen jag var ensam. Ganska skönt ändå. Rå om sig själv.
Imorgon om vädret inte fuckar sig så ska vi åka ut till Becks och hälsa på henne. Hon fyller år på lördag så en liten present ska delas ut och sen ska vi kolla på när dom andra festar :)
På lördag fyller även Dylan 1 år. Minns den dagen som igår. Då var jag hos Becka, det snöade och var sjukt kallt. Vi åt pizza. Micha och hennes Daniel var nog där också om jag inte minns helt fel. Sen åkte jag iväg, och det var väl dumt så här i efterhand men men. Iaf på lördagen då den 28 nov så var det däckbytardag och det var den dagen jag fick se pluttiplutt för första gången. Alldeles nyfödd. Eftersom jag skjusade hem Robin och även tillbaka upp på förlossningen så fick jag som sagt smyga in och titta på honom utan att sköterkorna fick se.. Jag ska säga er att de tårades i mina ögon..så fin han var.
Dylan, det är kärlek det <3
Dylanmys, morotskaka och Wii.
Dylan kan nu gå några steg. Han sträcker upp armarna rakt i luften och småspringer fram till målet och slänger sig i famnen på en. Sen MÅSTE man klappa för gör man inte det så visar han hur man ska göra. Så jävla söt han är asså.
Sen kan han även säga tack också, den ni.
Efter Robin och Josefin åkte vi hem, bytte lykta i min bil och sen gjorde vi scones. Dömys!
Ikväll äre träning, hårdträning tamefan!
Puss!
Årets första glögg.
Nu sitter jag hemma med filten över mig. Jag fryser.
Imorn ska det fikas med Robin, Josefin och älskade Dylan. Det ser jag framimot.
Vet ni en sak som jag stör mig på.... När man har skrapat rutorna på bilen och går in och sätter sig, ja då jävlar ska framrutan imma igen så man ser NOLL. Sen får man sitta där med full fläkt i HUNDRA år innan man kan åka iväg. Det stör jag mig på, SPECIELLT när man har bråttom.
Fick precis ett sms. Jag kom på mig själv att le när jag läste det liksom. Det händer ganska ofta nuförtiden, undrar vad det beror på ;)
Long time no see..
Jag hade totalt glömt bort bloggen. Dåligt.
Idag är det tisdag och det känns som torsdag. Det känns som om jag har jobbat en vecka, men jag har bara jobbat två dagar och knappt det (?)
Det var lagfest i helgen. Jag var inte så överförfriskad men mådde ändå så sjukt dåligt i söndags. Jag har blivit så fruktansvärt bakis de senaste gångerna. Är det åldern? Jag anser dock inte att 23 är en ålder. Tvärtom, bästa tiden i livet.
Det var trän match igår och det gick åt skogen. Tånageln är återigen blå och jag har ont, jag fick heller inte ihop det med armar, huvud och fötter. Jag var käss helt enkelt.
Sånt där kan jag gå och må dåligt över såå länge. Jag går och repeterar i huvudet om och om igen alla misstag och onödigheter som gjordes. Jag får i princip panik och vill göra om hela matchen, NU. Göra RÄTT och även VISA att jag inte är så kass som jag var igår. För det är jag inte, det vet jag ju. Prest. ångest.
Jag är ganska lättpåverkad i humöret nuförtiden, vill tjuta och blir argoch irriterad för minsta lilla. Har jag gått och blivit bitter? DET mina vänner är MIN största farhåga. Negativ och bitter passar inte in i min värld. Jag bojkottar alla sådana människor, så därför förstår ni, finns det inte på min världskarta att bli så. Eller det fanns inte.
Ikväll ska jag hem till mina pluttisar. Cic´n Suz. Haga. Dom är glada och mysiga, precis vad jag behöver nu.
Jag behöver även Andreas, han får mig att må bra. Jag behöver oxå Dylan, för han gör mig glad genom att bara existera. 
