Long time no see..
Jag hade totalt glömt bort bloggen. Dåligt.
Idag är det tisdag och det känns som torsdag. Det känns som om jag har jobbat en vecka, men jag har bara jobbat två dagar och knappt det (?)
Det var lagfest i helgen. Jag var inte så överförfriskad men mådde ändå så sjukt dåligt i söndags. Jag har blivit så fruktansvärt bakis de senaste gångerna. Är det åldern? Jag anser dock inte att 23 är en ålder. Tvärtom, bästa tiden i livet.
Det var trän match igår och det gick åt skogen. Tånageln är återigen blå och jag har ont, jag fick heller inte ihop det med armar, huvud och fötter. Jag var käss helt enkelt.
Sånt där kan jag gå och må dåligt över såå länge. Jag går och repeterar i huvudet om och om igen alla misstag och onödigheter som gjordes. Jag får i princip panik och vill göra om hela matchen, NU. Göra RÄTT och även VISA att jag inte är så kass som jag var igår. För det är jag inte, det vet jag ju. Prest. ångest.
Jag är ganska lättpåverkad i humöret nuförtiden, vill tjuta och blir argoch irriterad för minsta lilla. Har jag gått och blivit bitter? DET mina vänner är MIN största farhåga. Negativ och bitter passar inte in i min värld. Jag bojkottar alla sådana människor, så därför förstår ni, finns det inte på min världskarta att bli så. Eller det fanns inte.
Ikväll ska jag hem till mina pluttisar. Cic´n Suz. Haga. Dom är glada och mysiga, precis vad jag behöver nu.
Jag behöver även Andreas, han får mig att må bra. Jag behöver oxå Dylan, för han gör mig glad genom att bara existera. 
<3
