Skadeglädjen = den sanna glädjen
Virus har nått mina bihålor och min arma kropp och jag är inte den jag var igår, fysiskt som psykiskt. Stora mängder ångest och seghet har rusat genom min kropp i intervaller idag och nu är det knappast bättre. Att jobba imorn är något som jag faktiskt vill, hör och häpna. Men min ständigt rinnande näsa stoppar mig en aning då det inte är någon hit att umgås med 20 st barn en hel dag i det tillståndet.
Jag börjar tro att det finns en Gud trots allt och att alla på olika sätt och vis får sitt straff förr eller senare, Och trots allt är jag på sätt och vis helnöjd med dagen och hur dess nyheter har fått mig att le stundvis, sen att pengar har spenderats hit och dit är kanske inte något jag direkt är stolt över.
Helgen ser jag fram imot, vi ska ju trots allt fira lilla Emmlan på fredag hemma hos mig en sväng, sen blir det Å-cafeét. Lördag blir nog också Å-cafeét ska ni se, då spelar ju faktiskt Patte :D
Jag har en ny favorit
Min nya favorit som går varm just nu. Den och lite Alpha Blondy tillsammans med Larsas, För dig gör mig alldeles salig och kärlekskrank, dessvärre. Är som besatt och måste bara höra.
Igår och i all trött-och seghet knallade jag och Wicky bort till Anna. Hävde i mig vinet till Robert Gustavsson och lite 80-tals klassiker. Var ganska så kul fest och ofantligt mycket folk i hennes etta. Det blev också en lördag på bowlingen, återigen. Alltså inte det roligaste men Stina min lilla pudding kom jue, och hon skjutsade hem oss. Så underbart att slippa gå.
Idag väcktes jag utav telefonen, Karin var måttligt arg för att jag ej dykt upp på matchen. I hast och med trötta ögon halvsprang jag ner och till min förtjusning så vann Österviking:D Sen vart det Vi och Ni med Emmelie, Jotte och sen Macke då som outröttligt poängterade hur sliten jag såg ut att vara, med all rätt haha.
Just det var på Palace i fredags, det var kul och jag åkte snowracer :D
Tack för att jag fortfarande finns med i dina tankar:) TAck för att du ringde idag:)
Det är bara att gilla läget.
Att beskriva helgen..skev! Fredag var rätt okej ändå. Bowlade lite med Emmelie och grabbarna. Fick inte vara med till slut för då var det "man mot man" som det hette hehe. Jag och Emmelie var iofs inte så bra, därför kan jag förstå att frustrationen hos grabbarna var total haha. Sen bar det av till Å-cafet. Det var rätt kul faktiskt, trots att det kom en pack och våldgästade hela cafet. Kerna skulle enträget ha efterfest men det blev nog bara halvt som halvt med den saken. Jag och Toffe knallade hem i trötthet och jag slocknade ganska snabbt haha. Lördagen vart ovanlig, mys och mera mys sen Vi och Ni med hela packet. Hamnade senare på förfest och nykter:/ Var väl ingen höjdare, så jag åkte hem med mig själv och la mig framför tv:n. De andra fick stå för drickat och festandet.
Klockan tjugo över ett vaknar jag av telefonen, Emmelie:) Därefter pappa, så det var bara att pallra sig ner till bilen och åka in till stan och hämta honom. Hem igen och slocknade och sov hela söndagen. Pest!
Det är så himla skönt med närhet, har insett det nu. Man kan inte överleva utan närhet från en annan person. Behöver inte vara någon speciell, utan bara man får lite omtanke och kramar då och då. Hela dagen, efter en natt med bara mys och närhet, blir ju sjukt underbar. Jag själv blir en gladare person utav sådant! Så mer kramar och mys till Bella tack. Är i starkt behov av det just nu eftersom jag fått känna på lite utav det nu!!
Ledig på fredag:) Emmelie tar bort sin räls på fredag och det firar vi med Palace på fredag:)
Opps!
Det här med kärlek och förhållanden, att jag ifrågasätter detta beror till stor del utav vad man dagligen ser och hör om personer. Det är såå tragiskt vad gäller vissas syn på förhållanden. Man är otrogen hit och otrogen dit, dessutom förlåter man hit och man förlåter dit. Ärligt talat blir man lite förbannad och sjukt skraj! Kommer det vara så här hela livet ut?? KOmmer man i vartenda förhållande hela tiden vara medveten om att när som helst så kommer han/hon styra upp det med en annan för en kväll, och då samtidigt vara beredd på att kunna förlåta allt? Det måste ju finnas någon slags gräns?? Vissa tål mer andra mindre givetvis, så är det ju! Men Usch jag måste säga att jag själv har svårt att lita på människor. Nu är det ju till och med så att ens kompisar hellre håller käften än berättar om det nu hänt något som kanske egentligen är värt att berättas . Alla har väl hört talas om
"Det man inte vet, det lider man ju heller inte av"
Hur jäkla hemskt är det inte om hela umgängeskretsen går och pratar bakom ryggen och där står man och tror att man svävar på rosa moln. Sjukt!
Aja på tal om något helt annat..Något trevligare. Björklunda/ Mogata är för övrigt en sjukt underbar plats att jobba på. En vecka har nu passerat och jag stormtrivs. Personalen och Barnen är så härliga och det råder en superstämning. Vilket är fantastiskt OCH ovanligt! Imorn ska vi ta med barnen och kolla på Mora Träsk, som för övrigt är en släkting till mig:D Det ska bli intressant hehe.
Imorn åker min kära Faster hem igen, till ensamheten:( KOmmer sakna henne sjukt mycket.
Helgen blir grann föresten!! (förhoppningsvis)
Tjooo...