Gabriella

"Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut.
 Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring .
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut.
 Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut.
 Du säger att du minns och att det känns som igår,
 Men det var för länge sen för att ens komma ihåg.
 Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt.
 Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen.

 Jag gav upp för länge sen Jag gav upp för länge sen.

 Du är kvar med samma folk, kvar med samma man.
 Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder.
 Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus.
 Det är att leka med eld när du drar upp det här igen,
 För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen.
 Det finns ingen att behaga, inget att förklara.
 Inget att försvara, jag gav upp för länge sen"


--- Melissa Horn---

"Jag ville mötas nånstans nere på djupet.
Jag har varit där förut och jag är inte rädd dina ögon ändrar färg i ljuset men dom kan titta nu, jag är beredd.
 Lät du henne komma närmre,
var hon vackrare än mig.
 Det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig.
Jag går bredvid men halkar efter,
 jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken, men det är inte mig du ser.
 Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut
 hur ska man älska nån som har älskat nån förut.
 Jag minns så väl hur hon blev presenterad, men det var jag som lät henne komma in
 och jag har försökt att ge dig hela skulden fast jag innerst inne vet att den är min.
 Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret utanför stadens finaste hotell
och dina händer ber mig sova över som ett sätt att säga - tack för ikväll.
 Lät du henne komma närmre…
Vissa stunder kan det kännas ensamt, om du undrar vad jag tänker på,
 så jag håller hårt och kryper tätt intill dig som om hon skulle försvinna då.
 Vi talar sällan högt om våran framtid,
 vi talar aldrig högt om det vi har.
Dina drömmar blir allt svårare att se nu och mina finns snart inte längre kvar.
Lät du henne komma närmre…"

Vem känner inte igen sig liksom...

Koffeinkicken är fortf kvar.. wtf liksom? Smockat i mig två bananer och tre flaskor med vatten. Nu längtar jag heeeem.

Nej, jag längtar efter Dylan, för det är dit jag ska sen. Den ungen är to die for.

Tog sovmorgon idag och skulle åkt och badat med fröknarna Käll och Rosdahl.

Men då vädret var typ ASTRÅKIGT imorse så valde jag och även dom att sova vidare.
Har suttit med fotouppladdning på FB under hela förmiddagen istället och samtidigt bäljt kaffe. Så nu har jag koffeinkick utan dess like.. Försöker häva i mig massa vatten för att neutralisera..

Vi var och kollade båt i Loftahammar igår...ganska roligt med en roadtrip så där. Gick och tittade på båtarna i hamnen sen och det var bara mysigt. Åkte sedan hem för att stanna på Vi&Ni och käka favvopizzan. Insåg där att man kanske borde typ sluta upp med att käka pizza hela tiden.. puh. Inte bra, inte bra.

"Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv."

"Har du gjort vad du ska Är han bättre än jag, är du lika lycklig som du var, det är trist att vara den som sitter kvar här ännu. Jag tål inte att se er två tillsammans.
 Bor du kvar där du bor. Jag fick ett flyttkort där du fråga' mig hur livet var. Det är inte som du tror. Du ville att jag skulle hälsa på och se vad ni har Men jag tål inte att se er två tillsammans.
 I dina ögon var det lättare att va. I dina ögon Jag trivdes bättre i dina ögon.
 Du sa: Jag vet vad du vill Jag sa: Jag vet vad du tror, jag tror Bara vänta lite till Så får du tro vad du tror, du vet vart jag bor Du får gärna komma hit och skrämma mörkret"

"Hur ska jag gå hem när allt är såhär? Jag vet du kommer att se på mig sådär Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt? Du sa du behövde tid, du hade tid"

"Det blev så svart idag
Det blev så outhärdligt svart
Det var nånting du sa
om en plats där jag aldrig vart
Det var nånting med den
Och här har ingenting hänt sen sist
här går dagarna och här går åren
Du pratade med mig om nånting jag mist
som om du pekade på dåren
på väg uppåt i en prålig värld av mingel
singel.
Det här är inget liv
Det är ett sorligt substitut
Ett slags tidsfördriv
Var det du som ringde förut?
Jag lät det ringa ut
Jag säger mig själv: Jag har ingenting
Det är bara floskler och evig väntan
Sen hör jag dig säga: Du har visst nånting
Du har din frihet, du har din längtan
och du går uppåt i en prålig värld av mingel
singel
Det här är bubblornas tid
Så mycket tomhet och mörka gap
Här blir man paranoid
i ett slags kollektivt utanförskap
som vi har vant oss vid
Kom ut, kom hit och säng nånting
Vad är det som inte stämmer?
Jag traskar bara runt här i samma ring
och känner hur skorna klämmer
när jag går uppåt i en prålig värld av mingel
singel"

"Och jag känner inte riktigt, Och jag lever inte riktigt. Under dagarna som inte riktigt finns. Men så kommer en säsong igen, Och strömmen går igång igen, Och nätterna blir ljusa Och jag känner och jag lever Och jag minns"

Sjukt hur begåvad han är, den där Larsa :)

Borrandet i restaurangen gör mig gaaaaaaaaaaleeeeeen!